Klippans kommun, en föregångare som byggt bort många problem

Från Narkotikafrågan #4/2015. Bert-Inge Karlsson är skolkurator och alkohol- och drogförebyggande samordnare i Klippans kommun. I sin roll har han varit tongivande och drivit på arbetet med policy och handlingsplan i Klippans gymnasieskolor. För ett och ett halvt år sedan kopplade han in Narkotikafri Skolas Staffan Hübinette i arbetet och sedan dess har Bert-Inge och Staffan samarbetat i framtagandet av handlingsplan och metoder för drogtestning. Idag har Klippan en väl fungerande arbetsmodell på plats och inspirerar andra skolor runt om i landet.

När började ni med policyarbetet?
- Det är en process som har pågått väldigt länge men som vi har skärpt upp de senaste 4 åren. När jag kom in fanns det en policy på skolan som var ganska bra och som man hade jobbat med ganska mycket. Men, man hade inte fått igång det här med drogtester och dessut om var det så att om man kom på någon med att använda droger så
stängdes man av direkt. Det kändes svårt att försvara.

Hur kom ni i kontakt med Staffan Hübinette och Narkotikafri Skola?
- Jag har alltid haft nytta av Staffan, det han har skrivit och även de föreläsningar som jag har varit på. Det finns inte många som följer den här frågan så noggrant och checkar av exakt vart gränsen går;
som ställer frågan vad kan vi göra? Vad får vi göra? och samtidigt försöker hitta bra vägar framåt. Vi kopplade in honom i arbetet för att vi ville ligga lite i framkant med våra arbetsmetoder. Det vi har
jobbat tillsammans med i huvudsak är drogtestandet, för att få en bra systematik.

Vad har hänt sen dess?
- Vi har fått en bra policy på plats, vilket är väldigt viktigt, om man inte har en bra policy så har man inte ett bra ramverk att utgå ifrån. Vi har putsat på en del områden för att förhålla oss till de juridiska ramar som föreligger. 

Dessutom har vi börjat genomföra generella drogtester. Vid testningen tar vi hela klasser åt gången. I synnerhet de klasser där det är någon typ av praktik inarbetat i programmet. Det kan vara allt ifrån Handelsprogrammet till Transport och Flygteknik, Barn och fritid och Vård och omsorg. Det som är unikt för oss är att vi utför allt i egen regi. Vi har haft en intern utbildning för ett team och kan lätt samla upp 6-8 stycken som kan vara med i genomförandet. Då kan man gå igenom en klass ganska snabbt. 

Vi har även tagit fram en kort samtalsmall med 6 frågor som ställs i samband med testningen. Det är ingen raketforskning utan bygger på tanken att en provtagning är ett unikt tillfälle att få ett bra samtal med eleven. Samtalet blir extra intressant just eftersom det mynnar ut i ett prov. Det vi inte får fram i samtalet innan, det får vi sällan fram i provtagningen.

Med allt detta på plats har vi arbetat hårt på att förankra policyn hos föräldrar och elever, på föräldramöten och informationsträffar. Varje läsårsstart så har vi även en halvdag med alla pedagoger.

Hur har ert arbete tagits emot av elever och föräldrar?
- Det har tagits emot bra. Vi har frågat vad eleverna tycker om att vi gör på det här viset, att vi kommer ut och tar prover helt oförberett för eleverna. Vi kan konstatera att 99% – och det är ingen överdrift – är positiva. Medräknat där är också flera av de elever som har fastnat med fingrarna i kakburken. Vi har dessutom märkt en glidning i svaren nu. Förr sa en hel del elever att det är bra för att ”det gör att man tänker på att man kan åka fast och då vill man inte riskera någonting”. Nu är det många som istället säger att det är bra för att ”jag inte vill jobba tillsammans med någon som håller på, på det där sättet”. Den här förändringen har många av oss märkt, man tar inte in sig själv från risksektorn.

Vi kom in i en klass för att ta prover för några veckor sedan och de var mitt inne i en genomgång. Läraren visste att vi skulle komma och berättade för klassen att de skulle ha prov idag. Det var genast några elever som bestört reagerade ”Va!? Ska vi ha prov idag?”. Läraren förtydligade att ”Ja, jag menar, ni ska lämna urinprov” och får till svar från eleven ”Jaja, det är ingen fara. Jag trodde vi skulle ha ett oförberett läxprov som vi inte visste om”. Det visar att provtagning är en naturlig del av vad de förväntar sig numera. Inte en enda förälder har heller vänt sig emot när vi har bett om underskrift för godkännande av testerna. Jag tror att om man jobbar med det envetet så blir det som en naturlig del av skolans rutiner. De negativa kommentarerna som vi har fått har kommit från några personer som vi behövt testa ”på förekommen anledning” och som inte alls har tyckt om det. De skrev på Facebook: ”Ska du gå på Klippans gymnasieskola så se upp, för du kommer få pissa”. Bättre reklam än så kan
man ju inte få.

Ni genomför ganska många provtagningar, 10-11 klasser per termin, får ni några positiva prov eller är de flesta negativa?
- Några fastnar i proverna, både personer som vi misstänkt, men även andra. Den överväldigande majoriteten av proven är ändå helt klart negativa. Det är faktisk väldigt intressant, för ett par år sedan var det ofta elever som sa ”alla håller ju på litegrand”. Det uttrycket hör vi aldrig mer, för de vet att så är det inte. Det bevisas av att det är så många som lämnar prov och att de allra flesta är rena, det är ett undantagsfall att någon håller på och det vet man om. Majoritetsmissförståndet får sig alltså en knäck och eleverna behöver inte känna att man tillhör en slags udda minoritet. Det är en
jätteviktig signal.

Hade ni drogproblem innan ni började med det här arbetet och har det i så fall blivit bättre? Hur ser situationen ut på skolan nu?
- Vi satte inte igång med det här arbetet för att vi hade påtagliga drogproblem utan snarare för att vi inte ville ha några. Vi har ett lugnt klimat på skolan och vi är säkra på att vårt arbete har en positiv på
verkan. Vi är väldigt noggranna med att observera om det kommer in personer utifrån och att det inte är några konstiga affärer som ska göras upp på skolan. 

Under de senaste åren, inför val av gymnasiet, så är det fler och fler familjer som hör av sig till oss med frågor om det förebyggande arbetet. En förälder berättade att hon hade ringt runt till ett antal gymnasieskolor i Helsingborg och Klippan och när jag hade svarat på hennes frågor sa hon att saken är klar, det blir på Klippans gymnasieskola som vår son/dotter ska gå. Det är även elever som har sagt att de flyttat över till vår skola för att man tycker att vi har bättre koll på saker och ting. Och det är något som vi hoppas kan fortsätta vara ett plus i samanhanget.

Ni har arbetat med policy och handlingsplan länge nu och har lyckats hitta en modell som passar er väldigt bra. Har andra skolor kontaktat er för att få stöd i sitt arbete?
- Vi har kontaktats av flera skolor som till exempel har bett oss skicka vår policy eller andra dokument. Skolorna som inte har någonting på plats redan behöver någonting att utgå ifrån när de själva ska
utforma metoder. Senast var det en gymnasieskola som ville ha underlag om drogtester, de visste inte riktigt hur de skulle hantera situationen på skolan. Nu om några veckor kommer de ner hit till oss
för att vara med när vi testar ett par klasser, för att se hur det funkar.


Ni har fått de flesta bitarna på plats, känner ni att ni är klara nu?
Vi tycket att vi har hittat en bra arbetsmodell men man blir aldrig klar. Det finns alltid saker att förbättra och det som vi lägger till nu, som vi även har kompletterat tillsamman med Staffan, är hur vi ska bli bättre på att åtgärda och erbjuda stöd för dem som vi kommer på. Vi har precis satt igång med ett arbete som blir nästa steg i det här.

Linnéa Elfving
 

Kommentera gärna:

Bloggarkiv