SNPF 's checklista för drogtester

Svenska Narkotikapolisföreningen (SNPF) har utfärdat en checklista för drogtester.

Den är konstruerad så att ett eller flera "nej" bland svaren ger anledning till omprövning av testets värde, kanske även av rutiner m.m. Vid storskaliga testsystem (bl.a. med sällningsinstrument) gör sig två statistiska problem gällande. De kan kallas falsk negativa resp. falskt positiva svar. Falskt negativa svar innebär att provsvaret ej indikerar narkotika trots aktuell konsumtion. Om det blir många falskt negativa svar visar det att systemet har låg sensitivitet. Låg sensitivitet innebär att många missbrukare slinker förbi. Om det blir många falskt positiva svar visar det att systemet har låg specificitet. Låg specificitet innebär många falska anklagelser.

För individen är hög specificitet viktigare ur rättssäkerhetssynpunkt än hög sensitivitet. Om frekvensen sant positiva svar är en procent, sensitiviteten är 99 procent och specificiteten är 99 procent (ger en procent falskt positiva svar) kommer hälften att provsvaren att vara falska. Därför genomförs ett andra test (B-prov; verifikation) med en säkrare metod för att säkerställa att positiva svar från första testomgången verkligen är positiva.

SNPF:s checklista för drogtester (2010)

  1. Har provtagningen stöd i lag, avtal, god sed eller fastställd policy?
  2. Är personen som skall testas informerad om provtagningens syfte och möjliga konsekvenser?
  3. Är personens identitet säkerställd? (legitimationskontroll eller personlig 
    bekantskap)
  4. Har möjliga felkällor som korrekt medicinskt bruk av läkemedel (notera dessa!) eller sjukdom uteslutits – eller åtminstone noterats?
  5. Tas provet under direkt överinseende?
  6. Tas provet av en utbildad person?
  7. Hanteras provet enligt givna föreskrifter?
  8. Utförs provanalysen av ett ackrediterat laboratorium eller enligt en godkänd metod?
  9. Kommer provsvaret att utvärderas av en kompetent person?
  10. Finns klara regler om vem som skall informeras om provsvaret?