Bräckegymnasiet

Fallet gäller förvisning av en elev som lämnat positivt urinprov och därefter inte följt den handlingsplan som upprättats med anledning av hans droganvändning. Ärendet prövades av länsrätten och kammarrätten som gav eleven rätt. Kommunen överklagade till regeringsrätten som underkände avstängningens längd men gav kommunen och skolan rätt i principfrågan, det vill säga att omständigheterna var en tillräcklig grund för avstängning (Regeringsrätten, mål nr 1976-07).
 

Bakgrund

Hög frånvaro och en rad andra omständigheter fick skolan att fatta misstanke om drogmissbruk hos en elev vid byggprogrammet. Efter ett samtal med eleven valde han frivilligt att lämna ett urinprov. Detta visade spår av bensodiazepiner, amfetamin och THC (cannabis). Eleven förnekade att han hade ett missbruk och uppgav att han vid ett enstaka tillfälle tagit droger på grund av grupptryck vid en fest. En handlingsplan upprättades ändock av skolan i samråd med eleven och hans vårdnadshavare. I denna ingick besök hos socialtjänst och regelbundna drogtest. Då eleven inte helt följde den handlingsplan som överenskommits bedömde skolan att det fanns risk för fortsatt missbruk. I detta läge stängdes eleven av interimistiskt under en kort period och därefter förvisades eleven från skolan i tre terminer. Skolan bedömde att hans uppförande kunde inverka skadligt på andra elever och fattade beslut om förvisning med stöd av 6 kap. 23 § gymnasieförordningen.
 

Länsrättens och kammarrättens bedömning

Beslutet om förvisning överklagades av eleven till länsrätten. Där konstaterar rätten att bestämmelsen om förvisning enligt 6 kap. 23 § gymnasieförordningen främst syftar till att skydda andra elever. Fråga i målet var då om eleven på grund av drogmissbruk kan antas inverka skadligt på andra elever. Länsrätten konstaterar att en elevs bruk av illegal narkotika kan antas inverka skadligt på andra elever. I målet fanns dock endast bevis för att eleven varit drogpåverkad vid ett enda tillfälle i skolan. Länsrätten konstaterar därmed att det som åberopats mot eleven inte är tillräckligt för att mot hans nekande visa att han använt droger i större omfattning än vad han själv medgett. Länsrätten bifaller därför elevens överklagande. Ärendet överklagades av skolan till kammarrätten som instämde i länsrättens bedömning.

Kommentar
Länsrätten bedömer här att förutsättningarna för en förvisning med stöd av 23 § inte är uppfyllda. Hade skolan bättre dokumenterat alla händelser hade utgången kanske blivit en annan. Att en elev har hög ströfrånvaro räcker inte som bevis på att han eller hon missbrukar droger. I det här fallet hade skolan fått en rad indikationer på att eleven använde droger, men i slutändan hade man bara ett enda positivt drogtest som bevis i rätten. Skolan borde även ha analyserat drogtestet och därigenom kunnat visa att eleven förmodligen intagit de preparat som drogtestet visade vid olika tillfällen. Påståendet från eleven att han testat droger för första gången i sitt liv och tagit alla tre preparat under samma kväll tillsammans med alkohol borde ha argumenterats emot då det är högst osannolikt att så skulle vara fallet. Detta styrktes inför regeringsrättens prövning i ett utlåtande från en expert inom polisen som analyserat provresultatet.
 

Regeringens bedömning

Regeringsrätten beslutar att pröva målet efter att skolan överklagat kammarrättens dom. Regeringsrätten betonar i sitt avgörande vikten av att skolan alltid bör göra en utredning som allsidigt klarlägger de omständigheter som ligger till grund för beslutet om förvisning. I detta fall fanns ett positivt drogtest som bevis på att eleven använt droger och varit drogpåverkad i skolan. En annan viktig omständighet är att eleven inte följt den handlingsplan som upprättades efter att det positiva drogtestet lämnats. Regeringsrätten anser, till skillnad från läns- och kammarrätten, att dessa två omständigheter tillsammans är tillräckliga för ett ingripande med stöd av gymnasieförordningen. Däremot är skälen enligt Regeringsrätten inte tillräckliga för att omedelbart tillgripa den mest disciplinära åtgärden, förvisning i tre terminer. Regeringsrätten avslår därför överklagandet.

Kommentar
Regeringsrätten gör en viktig markering med sin dom när den slår fast att ett positivt drogtest och att eleven misslyckas med att fullfölja upprättad handlingsplan och visa på drogfrihet räcker för att avstänga eleven. När skolans misstankar om drogmissbruk bekräftades med hjälp av drogtestet tog skolan snabbt sitt ansvar för att hjälpa eleven och erbjöd en rad insatser. När eleven sedan misslyckas med att fullfölja planen vore det orimligt att ålägga skolan att behålla eleven i skolan tillsammans med andra elever. Bevisen räckte inte för den mest ingripande åtgärden, men en kortare avstängning hade troligtvis godkänts.

Regeringsrätten slår fast att en viktig omständighet i utredningen om förvisning var att eleven inte följt handlingsplanen som upprättades med anledning av elevens droganvändning. Inget sägs dock om innehållet i denna handlingsplan. Just denna innehöll krav på fortsatt drogtestning och kontakt med socialtjänsten. Har skolan rätt att kräva dokumenterad drogfrihet med hjälp av fortlöpande drogtestning för fortsatt skolgång när drogmissbruk konstaterats med tidigare frivilligt drogtest? Vi hoppas att även den frågan tas upp till prövning och besvaras.
 

Staffan Hübinette