Exempel 3: Rapport efter besök

X är en geografiskt stor kommun men med en liten befolkning. Den aktuella orten har cirka 4000 invånare. Gymnasieskolan har ca 200 elever, ungefär lika många ungdomar från orten går på andra skolor i städer och centralorter. Skolan är alltså liten och eleverna är sedda. I kommunen pågår ett arbete med att revidera och utveckla skolans drogpolicy och förbättra insatser och samverkan. Jag var inbjuden för att medverka under en dag i inledningen av denna process.

Under förmiddagen hölls ett möte med en mindre grupp bestående av drogsamordnaren, rektor på gymnasieskolan, rektor på grundskolan, kurator, skolsköterska, polis, företrädare för socialtjänsten, två från fritiden och barn- och utbildningsnämndens ordförande. Fokus låg på policy, handlingsplaner, rutiner, drogtestning och samverkan för att få pusselbitarna på plats. Under eftermiddagen hölls en föreläsning och samtal med lärare och fritidsledare om policyarbete.

Fördelen i en liten kommun och en liten ort är att alla känner alla och det egentligen är ganska enkelt och lätt att upprätta fungerande rutiner både inom och mellan olika delar som skola, fritid och socialtjänst. Problemet är att det handlar om olika revir och att ingen egentligen tar ansvar för att få pusselbitarna på plats. Men det handlar också om kunskap och inställning, det vill säga att veta vad man kan göra och vilja att göra det. Vid mötet verkade alla se just detta och jag tror att man kommer att hitta bra lösningar. Rektorn är ung och ny på tjänsten, men mycket positiv och engagerad. Jag tror han tar tag i det här tillsammans med drogsamordnaren. De ska nu arbeta fram en ny policy och handlingsplan. Att kombinera den lilla skolans nära relationer och stora hjärta med fyrkantighet, drogtester, polis och narkotikahund är inget problem för dem, snarast en självklarhet.

Drogsamordnaren redovisade också färska siffror från en lokal drogvaneundersökning. Den visar att det just nu finns en grupp på ett 15-tal elever som regelbundet använder cannabis. Jag frågade om de vet vilka elever det handlar om och i stort sett vet man det. Här finns alltså en i stort sett identifierad riskgrupp och vi diskuterade hur man skulle ta ett samlat grepp om gruppen, intervenera och agera med flera saker samtidigt under kort tid för att störa och förstöra den lilla lokala marknaden. Öka uppmärksamheten på gruppen så de märker och förstår att det händer saker och att det blir obekvämt att fortsätta. Alla runt bordet verkar vara med på resonemanget. Jag skriver följande anteckningar efter dagen och skickar i retur till drogsamordnaren och rektorn på gymnasiet.

 

Tack för en intressant och givande dag i X. Roligt att så många kunde delta från både skolan, fritiden, socialtjänsten, polisen och inte minst barn- och utbildningsnämndens ordförande. Med alla på plats och med den närhet som finns i ett mindre samhälle ska det gå ganska lätt att hitta fungerande samverkan och rutiner.

Några tankar och funderingar: Under den inledande rundan där vi inventerade frågeställningar blev det tydligt att vissa rutiner och samverkan kan och behöver förbättras. Problemen och glappen och de ”osäkra lägena” blev snabbt identifierade och intrycket var att alla var med på noterna och att förutsättningarna är goda för att hitta smidiga och praktiska lösning.

När A redogjorde för drogvaneundersökningen blev bilden tydlig. Det finns en liten grupp på ett 10-tal elever, kanske ytterligare några eftersom svarsfrekvensen bara var 60%. Kanske är gruppen uppemot ett 20-tal elever med en aktiv kärna och några runtomkring. Det här är en riskgrupp, både för dem själva och för övriga elever och skolmiljön. Det är X lilla ”cannabisförening” som riskerar att sprida sina vanor vidare till ytterligare några kamrater. Och görs ingen intervention i ”föreningen” riskerar missbruket att befästas och förvärras under sommarlovet.

Problemet är identifierat och avgränsat. Att göra något för att oroa, störa och helst upplösa ”föreningen” är viktigt och där det underliggande budskapet är att ”vi vet att du håller på och vi tänker inte låta det fortsätta”. Frågan är om det är möjligt att med gemensamma krafter åstadkomma detta och vad som i så fall krävs? Skulle det vara möjligt och realistiskt med den korta tid som återstår innan sommarlovet att göra följande:

  • Göra upp en lista på vilka elever det handlar om
  • Sammanställa lägesinformation om frånvaro, utveckling i skolan, etc för att få underlag till samtal
  • Kalla till och genomföra samtal med de aktuella eleverna
  • Förvarna socialtjänsten om att det kan bli köbildning akut och som kräver snabb handläggning
  • I samtalet med eleverna ställa frågan om droger och föreslå drogtest
  • Anmäla till socialtjänst om det blir nej
  • Kontakta berörda föräldrar
  • Bjuda polisen på fika ofta under en tid
  • Få polisen att ta med en narkotikahund vid ett par tillfällen
  • Stänga av från praktiska moment om man inte lämnar drogtest
  • Ha beredskap att fortsätta och följa upp åtgärderna direkt efter sommarlovet
  • Hur ser elevernas sommarlov ut? Finns sommarjobb och bra vuxenkontakt?

Återkoppla gärna hur ni tänker kring detta.

Bifogar också flödesschemat över er nuvarande handlingsplan med de oklarheter och frågetecken kring rutiner som vi diskuterade.

Resultatet av arbetet är i detta läge för tidigt att uttala sig om. Drogsamordnaren beskriver vad som ska ske härnäst i ett mejl ett par dagar efter mötet.
 

Hej Staffan!
Tack för senast! Det var en givande dag med mycket bra diskussioner. Jag tyckte också att i arbetsgruppen
kändes rätt och att man på skolan via rektor och skolsköterska gjort den ”akuta situationen” på rätt sätt med drogtester på HC i X och kontakt med skolläkare osv. Det du sammanställt som underlag att göra innan sommarlovet är en bra dagordning för nästa möte, som vi ska ha så snabbt som möjligt. Det är också bra att vi får återkoppla till dig, det vi vill ha dina synpunkter på i vårt arbete framåt.

Fördelen med mindre orter är att ”alla känner alla” och avstånden mellan förvaltningar och system är kort. Vilja och ambition saknas inte. Trots detta kan det finnas problem med revirtänkande eller helt enkelt att en gemensam och övergripande idé och ett tydligt politisk ledarskap inte är tillräckligt uttalat. Men genom att sitta ner tillsammans, få en gemensam bild, formulera en gemensam målsättning och hitta praktiska lösningar kan insatserna för eleverna förbättras avsevärt. För detta krävs att någon tar på sig ledartröjan och ansvaret för helheten. Skolan spelar här en viktig roll.