Vintern 2008 uppstod diskussioner kring narkotikasituationen bland unga i Härnösand, och hur detta på bästa sätt skulle bemötas. Således togs initiativ till en arbetsgrupp med myndighetsöverskridande representation. Polisen, socialtjänsten och gymnasieskolan gjorde gemensam sak och diskuterade förutsättningslöst. Syftet med arbetsgruppen var att ta fram en handlingsplan mot droger på Härnösands gymnasium, och efter ett antal sammankomster kunde gruppen presentera ett förslag som senare fastställdes av den lokala skolledningen. Arbetsgruppen bestod av representanter från polis, socialtjänst, elevhälsa (skolsköterska och kurator) samt berörda rektorer.

När handlingsplanen fastställts och sedermera togs i bruk, uppstod en offentlig debatt om lämpligheten av drogtester i skolan. För att bemöta denna kritik genomfördes ett möte med föräldrarna till eleverna på skolan. Vid denna träff förklarade arbetsgruppen att det inte handlade om att polisen skulle vistas i lokalen och jaga narkotikapåverkade elever utan om att genom skolpersonalen uppmärksamma tidiga varningssignaler om ett begynnande missbruk. Föräldrarna blev även informerade om den då rådande drogproblematiken, och att skolan vid misstanke erbjuder ett frivilligt urinprov. I de fall eleven väljer att inte medverka till provtagning så gör skolan automatiskt en orosanmälan till socialtjänsten. Socialtjänsten kallar då föräldrar och elev till ett samtal. Givetvis så sker processen i samråd med föräldrarna till den aktuella eleven.

Efter att handlingsplanen tagits i bruk har ett 20-tal elever drogtestats. Flera av dem har varit påverkade av någon form av narkotikaklassat preparat.

Alla som jobbar med narkotikaproblematik känner till att de stora vinsterna finns att hämta om man kan upptäcka "nyrekryterade" narkotikamissbrukare, både samhällsekonomiskt men framförallt ur det individuella perspektivet, då det finns möjligheter att rädda människoliv. Då ett missbruk uppdagas hos en ung person och den juridiska processen fungerar, innebär det en rad negativa konsekvenserna för den enskilde - men det är just dessa konsekvenser som kan få personen att välja en annan väg i livet som även ur den enskildes perspektiv mynnar ut i något positivt. I detta fall pratar vi om personer som i ett mycket tidigt skede har visat varningssignaler om ett pågående missbruk. Några "tydliga tecken" utifrån polisens arbetssätt föreligger inte, utan här avses andra, betydligt mer subtila, tecken som tyder på ett begynnande missbruk.

Det som också är viktigt för att behålla arbetsgruppen för regelbundna träffar och att man då utbyter relevant information. För att detta ska vara möjligt krävs ett mycket nära samarbete där man som deltagare måste kunna känna förtroende för både de enskilda i gruppen och för respektive yrkesutövning.

Syftet med dessa rader är att belysa vikten av att engagera andra instanser att ta sitt ansvar i kampen mot narkotika, samt att visa att det egentligen inte krävs så stora polisiära åtgärder för att skapa ett effektivt preventionsarbete. Det hela handlar om att bygga upp ett nätverk bestående av ett antal "eldsjälar" med stort förtroendekapital som brinner för ämnet.

Polisinspektör Jan Ericsson
Polismyndigheten i Västernorrland,
Härnösands närpolisområde

Denna text är tidigare publicerad i Svenska narkotikapolisföreningens tidskrift.