Skolan och socialtjänsten i Örebro tar tillsammans ställning mot droger

Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle och Narkotikafri skola är positivt inställda till att kommuner bedriver ett samarbete mellan polis, sjukvård, socialtjänst och skola. Ett bra exempel på detta är när skolan och socialtjänsten upprättar rutiner för hur de ska agera gemensamt när de upptäcker drogmissbruk hos en elev.

Socialtjänstens skolverksamhet i Örebro är ett bra exempel på hur ett konkret samarbete mellan skolan och socialtjänsten kan se ut när det gäller ungdomar och missbruk.

Idén om att utveckla ett bättre samarbete gällande narkotikafrågan mellan gymnasieskolan och socialtjänsten i Örebro kommun uppkom år 2000. Året därpå startades det så kallade "gymnasieprojektet". Avsikten med gymnasieprojektet var att förbättra skolpersonalens kunskap om hur man tidigare upptäcker missbruk samt att förbättra och finna lösningar på en smidigare ingång till socialtjänsten.

Två socialarbetare, Christer Lundsten och Cina Persman anställdes på heltid i projektform och arbetet delades finansiellt mellan skolan och socialtjänst. Verksamheten bytte 2003 namn till skolverksamheten då arbetet även kom att omfatta grundskolan.

När skolan oroar sig för att en elev har ett narkotikamissbruk använder sig skolverksamheten av den så kallade "Örebrometoden". Det är viktigt att samverkan mellan skola och socialtjänst är god och att föräldrar och eleven i fråga engagerar sig i de frågor och den oro som uppstått. Modellen bygger också på att eleven lämnar ett urinprov i samband med att samtalet/mötet sker.

– Vi tänker att modellen är lysande som tidig insats mot narkotika, om den görs på rätt sätt. Vi har arbetat med den i 11 år och har säkert över 500 samtal bakom oss på skolorna säger Christer Lundsten, socionom och kurator på socialförvaltningen, behandlingsenheten Ungdom och Familj i Örebro kommun.

För skolan finns det, vid oro om missbruk möjlighet att kontakta skolverksamheten direkt, man måste alltså inte först gå via socialkontoret. Om skolverksamheten sedan bedömer att det finns ett behandlingsbehov går ärendet vidare till socialkontoret för utredning och till öppenvårdsgruppen för behandling.

Skolverksamheten arbetar med att informera både elever, föräldrar och även andra kommuner om verksamhetens arbete. Information till elever syftar till att beskriva vad socialtjänsten kan göra om en elev känner oro inför alkohol/droger i samband med eget bruk eller vid oro för en kamrat. Föräldrar får i sin tur vid föräldramöte information om samarbetet mellan socialtjänst och skola samt information om att skolan har en tydlig handlingsplan för att motarbeta droger i skolan. Föräldrar delges dokumentet "ställningstagande mot droger" som bland annat informerar om att skolan vid misstanke om missbruk eller verifierat missbruk samarbetar med föräldrarna, skolverksamheten och när det krävs, med polisen.

Utöver information erbjuder skolverksamheten även utbildning till nyanställd personal vid gymnasieskolan en gång per läsår. Föreläsningar och utbildning ges även till andra aktörer vid önskemål, till exempel fritidsgårdspersonal och föräldrar. Utbildningens innehåll består bland annat av information gällande socialtjänstens organisation samt ungdomar och missbruk.

Hur arbetar skolverksamheten med "Örebrometoden"?

I samband med att någon i personalen på skolan kontaktar skolverksamheten angående oro för att en elev brukar narkotika, är det i detta läge inte nödvändigt att personalen talar om elevens namn eller personnummer. Tillsammans för personal på skolan och socialtjänstens skolverksamhet först ett samtal kring den oro/misstanke som uppstått. I nästa stadium ber skolverksamheten personalen på skolan kartlägga eventuella förändringar i elevens beteende som till exempel humörsvängningar eller byte av umgängeskrets. Man ser efter hur frånvaron ser ut och hör med andra kollegor om de sett eller hört något anmärkningsvärt. Om personalen fortfarande känner oro för eleven är det viktigt att skolan, någon från skolverksamheten, föräldrar och den unga träffas för ett samtal. Vid förberedelsen inför samtalet ringer skolan och bokar ett möte med vårdnadshavarna och eleven. Att skolan ringer görs i syfte att komma runt sekretessfrågan som innebär att skolan lämnar information till socialtjänsten men sedan inte får någon återkoppling. Om oron kommer från skolan och skolan bokar in och deltar vid mötet ter det sig också självklart att skolan får ta del av urinprov och fortsatt planering, förutsatt att detta godkänns av vårdnadshavaren och eleven.

Skolverksamheten har ett antal önskemål om hur samtalet hem till vårdnadshavare ska gå till. Mötet ska helst ske så snabbt som möjligt efter samtalet för att minska ungdomens möjligheter att "ligga lågt" och därmed göra det svårare att påträffa narkotika vid urinprov. Skolverksamheten uppmanar även till att inte använda ord som narkotika/missbruk vid samtalet och på det sättet berätta över telefon vad oron grundar sig i då ovanstående begrepp är väldigt laddade och kan leda till starka reaktioner hos både föräldrarna och den unge. På plats kan skolverksamheten och skolpersonal lättare ta hand om sådana, eventuella reaktioner. Skolverksamheten hoppas alltid på att kunna utesluta ett eventuellt missbruk så tidigt som möjligt. Målet är alltid att föräldrarna ska delta även om ungdomen är över 18 år, men vid myndig ålder krävs dock alltid ungdomens godkännande.

Vid samtalet berättar representanten på skolan varför elev och föräldrar är på plats, vari oron ligger och varför man ville få till detta möte så snabbt som möjligt. Skolverksamheten får här också möjlighet att presentera sig och berätta varför de är med på mötet. Framförallt är det viktigt att både den unga och vårdnadshavare förstår skolverksamhetens arbetssätt. Tillsammans för man sedan ett samtal om den oro som skolan har gällande eleven, diskussionen är det viktigaste med mötet då ungdomen och föräldrarna här får möjlighet att berätta hur de känner kring skolans oro. Christer Lundsten betonar hur viktigt det är att förklara modellen för ungdomen och föräldern, delvis för att skydda skolan men också för att alla inblandade ska förstå processen samt varför skolverksamheten gör som de gör. Viktigt är också att eleven förstår att ingen anklagar dem för att använda droger, utan att man vill utesluta att det inte har börjat använda. Vid mötet förklarar man också varför det är nödvändigt att ungdomen lämnar ett urinprov som bekräftar om det finns narkotika i kroppen.

– till 99 % blir det bra och respektfulla samtal och vi lyckas nästan alltid få ut ett prov samma dag, berättar Christer Lundsten. Provtagningen är mycket flexibel och kan vid ungdomens och föräldrarnas medkännande ske direkt på skolan eller senare samma dag, på skolverksamhetens arbetsplats. Representanten från skolverksamheten är förberedd och har alltid med sig provtagningsutrustning och har i förväg utsett lämplig toalett där provet kan tas etc.

Om urinprovet som tas visar sig vara positivt vidtas åtgärder. Skolverksamheten vill i detta läge kartlägga hur omfattande drogproblematiken är. Ungdomen förväntas lämna ett antal prov under minst en månads tid där besöken och proverna görs 1-3 gånger i veckan. I samband med detta kan gymnasieskolan besluta att eleven får ta en paus från skolan tills det att skolverksamheten ger klartecken på drogfrihet. Visar det sig att eleven är i behov av behandling kopplas öppenvårdsgruppen in och behandlingen sker även här i nära samarbetet med skolan, ungdomen och föräldrarna. Vid ett negativt prov vill ibland skolverksamheten att eleven ändå lämnar ett eller flera prov under t.ex. återstående termin. I det flesta fall accepterar föräldrarna och eleven denna önskan. Med största sannolikhet är elever och föräldrar positiva till förfrågningen då skolverksamheten lägger ner mycket tid och energi på att förklara varför de önskar fler prov. Här sker också förfrågningen om ett nytt drogtest genom skolan för att skolan ska få vara delaktig i provresultaten.

I Örebro är Christer och Cina mycket välkända och respekterade av skolfolk. Christer berättar att både han och Cina upplever att skolorna är mycket tacksamma för att samarbetet dem emellan finns och att de upplever att även ungdomar som är "utsatta" för arbetssättet visar stor respekt, deltar på uppföljningen och verkar förstå att det är ett viktigt jobb. Arbetssättet har spridit sig till flera städer i Sverige bland annat Gävle och Arboga och är även på väg att sprida sig över landgränsen, till Norge. Christer Lundsten menar på att styrkan ligger i att människorna som arbetar med modellen brinner för en idé som de tror på samt det faktum att de empiriskt arbetat fram nått som år efter år visat sig fungerar. Christer Lundsten och Cina Persman delar mer än gärna med sig av arbetet med socialtjänstens skolverksamhet och "Örebromodellen" för de som är intresserade.

Karin Stenbeck