<< Tillbaka

Användning av drogtester har blivit allt vanligare i gymnasieskolan. Drogtester används vanligen i samband med misstanke om användning av narkotika, men även slumpvisa drogtester används allt mer, särskilt vid yrkesinriktade utbildningar. I samband med misstanke ansvarar vanligen socialtjänsten eller en särskild enhet inom socialtjänsten för drogtestningen. Slumpvis drogtestning utförs ofta inom skolans egen elevhälsa eller annan vårdgivare. Att använda drogtestning av elever innebär ett ingrepp i integriteten oavsett vem som utför själva testningen. Det är därför viktigt och nödvändigt att testningen följer det regelverk som finns och genomförs på ett säkert sätt och enligt de föreskrifter och rutiner som finns angivna som standard av SWEDAC som är den myndighet som ackrediterar, det vill säga granskar och godkänner de laboratorier som arbetar med analyser av drogtester.
 

Drogtester används i olika syften, för att förebygga, upptäcka, bekräfta misstanke och att vara ett stöd för drogfrihet.

Förebygga och upptäcka
Slumpvisa drogtester används i förebyggande syfte där utgångspunkten är att öka upptäcktsrisken och därmed påverka individens beteende. För att beteendet ska påverkas behöver upptäckten vara kopplad till en konsekvens. Risken för upptäckt har en avhållande effekt och minskar spridning och användning och därmed skadeverkningar. Drogtestning bidrar även till arbetet med förbättrad arbetsmiljö genom att minska risken för skador och olyckor. Även användande av drogtester vid misstanke kan antas ha en förebyggande effekt då det ökar risken för upptäckt.

Vanligen används två typer av drogtestning, vid misstanke och slumpvisa. I gymnasieskolan förekommer dock olika termer för slumpvis drogtestning.

• Slumpvisa drogtester (lottade tester utspridda över tid).
• På förekommen anledning (används både vid misstanke och som slumpvisa för enskilda eller för hela grupper inför praktiska moment/APL).
• Oförberedda drogtester (kan vara både slumpvisa och för hela grupper).
• Arbetsrelaterade drogtester (alla former av tester i samband med praktiska moment och APL).
• Generella tester av arbetsmiljöskäl (kan vara slumpvisa och utspridda men även gälla hela grupper i samband med praktiska moment och APL).

Bekräfta misstanke
Drogtester används även för att bekräfta en misstanke. Det händer att ungdomar som konfronteras med misstanken om att använda narkotika erkänner och upplever detta som en befrielse. Vanligare är att man förnekar sitt narkotikabruk. Genom ett eller flera drogtest kan en misstanke bekräftas eller dementeras. Drogtester fyller därför en viktig funktion för att tidigt kunna upptäcka ungdomar på väg in i ett missbruk.
Att tidigt upptäcka och ingripa mot elevers narkotikabruk är av stor betydelse för möjligheten att ge eleven stöd och hjälp. Ju längre ett missbruk pågår desto större blir de negativa konsekvenserna och desto längre blir vägen tillbaka till drogfrihet.

Stöd för drogfrihet och rehabilitering
Drogtester används även som ett stöd för drogfrihet och rehabilitering efter upptäckt. Sedan narkotikabruk upptäckts och en åtgärdsplan upprättas är drogtester under en längre period en viktig del i en sådan åtgärdsplan.
 

Drogtestning är ett ingrepp i individens integritet och ett felaktigt drogtest kan få stora konsekvenser för den enskilde. Av integritets- och rättssäkerhetsskäl är det därför viktigt att rutiner för provtagning och hantering av prov är säkra. Sådana rutiner säkerställs genom att följa och tillämpa de riktlinjer som finns framtagna av arbetsmarknadens parter, Datainspektionen, Socialstyrelsen och den statliga myndigheten SWEDAC, som är nationellt ackrediteringsorgan och bland annat ackrediterar de laboratorier som utför analyser av drogtester¹.

Olika testtekniker
Drogtester kan göras med olika tekniker. Dessa skiljer sig åt i bland annat tillförlitlighet, mätnoggrannhet, pris och vad som kan analyseras. Test kan göras på blod, urin, saliv, hår och utandning.

Screeningtest
Praxis inom arbetslivet är att alla analyser ska göras vid laboratorium. Ett alternativ för skolan är att testningen görs i två steg. Det första steget består av ett screeningtest med enkel immunologisk teknik (”sticka”). Är provet negativt görs inga fortsatta analyser. Vanligast är ett screeningtest genom urinprov som sedan analyseras vid ett så kallat immunologiskt test, vilket också tills vidare är att rekommendera. Dessa tester ger snabbt besked samtidigt som de är relativt billiga. Provresultatet utfaller antingen positivt eller negativt beroende på om mängden av de substanser som testas i urinen överstiger en bestämd nivå (cut-off-nivå).

Verifiering
Är screeningtestet positivt ska det verifieras genom en laboratorieanalys, där tillförlitligheten är mycket hög. Syftet med detta är att utesluta falskt positiva svar, att försäkra den enskilde att provet hanterats på ett adekvat sätt, att upptäcka eventuell manipulation och slutligen att stå på säker juridisk grund om att provet är positivt. Lämpligt är att benämna provet icke-negativt innan verifikation ägt rum. Innan ett provsvar från ett immunologiskt test definitivt klassas som positivt ska det normalt granskas av en läkare med särskild kompetens, en så kallad MRO (Medical Review Officer) för att utesluta alternativa förklaringar som sjukdom, medicinering eller genetiska faktorer.

Bristen i detta tvåstegsförfarande är att ett screeningtest inte har lika hög tillförlitlighet vilket innebär en viss risk för falskt negativt svar, det vill säga att en eventuell narkotikapåverkan inte upptäcks. När det gäller skolan kan denna tvåstegsmodell ändå vara att föredra. Risken att ett screeningtest i något enstaka fall inte visar på påverkan trots att en sådan finns ska vägas mot en lägre kostnad. Ett screeningtest är betydligt billigare jämfört med laboratorieanalys. Efterhand som tekniken med utandningsprov utvecklas vilket nu sker i snabb takt kommer den att bli vanligare. Förutom att tekniken är enklare att administrera är den ett mindre integritetsingrepp jämfört med urinprov. Svagheten med utandningsprov är att detektionstiden är kortare och att en laboratorieanalys måste göras.

Vad visar ett test?
Från samma urinprov kan ett flertal olika preparat analyseras. Bland skolelever är THC (cannabis, hasch) vanligast. Andra preparat som kan analyseras är amfetamin och opiater (heroin, rökheroin, morfin, kodein), bensodiazepiner (Valium, Rohypnol, Sobril, m.fl.), kokain och ecstasy. Dessa preparat kan även upptäckas genom den nya tekniken med utandningsprov. När det gäller så kallade nätdroger som Spice utvecklas tekniken och vissa av dessa kan idag spåras, andra inte.

Säkerheten i provtagningen
En viktig fråga är hur säkra testerna är och om de kan manipuleras. I flera fall där skolors drogtestning av elever blivit föremål för rättslig prövning har det förekommit brister i testteknik, provtagning och analys.
Brister i rutiner och övervakning vid själva provtagningstillfället innebär en möjlighet att manipulera provet. Likaså om provtagningstillfället är annonserat i förväg. Provtagningen ska därför följa de rutiner som laboratoriet föreskriver och vara oannonserad. Provtagningsrutiner, testteknik och analys av resultat är således av stor betydelse för tillförlitlighet och bedömning.

En viktig förutsättning för tillförlitligheten i drogtestning är att alla de personer som utför de olika momenten från provtagning till analys och återförande av resultat till den enskilde har kunskap och kompetens på området. En annan viktig förutsättning är att hela kedjan från provtagning till återförande är under kontroll och kvalitetssäkrad. För att uppfylla kraven på integritet, rättssäkerhet och säker provtagning ska drogtestningen utföras i enlighet med kraven i SWEDAC´s riktlinjer för drogtestning och ske genom avtal med ett ackrediterat laboratorium. Av integritetsskäl är det också viktigt att information och dokumentation hanteras på ett säkert sätt och följer sekretessreglerna.
 

Ett program med slumpvisa drogtester som sker på skolans eget initiativ kräver noggrann planering och en genomtänkt struktur och organisation. Det gäller hela kedjan från teknik för slumpvis uttagning, frekvensen av provtagningen, information om systemet, medgivande, genomförande, dokumentation, sekretess, uppföljning av provresultat, rollfördelning, ansvar och genomförande av åtgärder. Systemet måste vara rättssäkert och transparent.

Vem ska utföra drogtestningen?
Vem som utför drogtestning av elever skiljer sig mellan kommuner och skolor och beror även på vilken typ av drogtester det gäller. I första hand ska testning utföras av utbildad sjukvårdspersonal. Vanligen sker drogtestning vid misstanke via socialtjänsten eller särskild ungdomsenhet om sådan finns i kommunen. Det förekommer även att skolan vänder sig direkt till sjukvården eller att det sker inom elevhälsan. När det gäller slumpvis drogtestning är det vanligare att den genomförs av skolans egen elevhälsa eller att skolan anlitar en extern vårdgivare.
 

Frågan om integritet och drogtestning innehåller flera aspekter och har utretts och varit föremål för diskussion och rättslig prövning i flera sammanhang, både inom arbetslivet och försvarsmakten. Frågor som diskuterats och prövats är:

• Avvägningen mellan individens integritet och andra intressen som omgivningens intresse av säker och trygg arbetsmiljö.
• Graden av integritetsingrepp med hänsyn till olika testtekniker.
• Skillnaden mellan misstankebaserade och slumpmässiga drogtester.
• Skillnaden mellan frivilliga tester och tester som villkor för deltagande i exempelvis arbete eller studier.
• Säkerhetsrutiner, bemötande och hantering av information i samband med drogtestning.
• Hur kontroll genom drogtestning påverkar relation mellan lärare, elevhälsa och elever.

Inom arbetslivet har drogtestning varit föremål för en omfattande diskussion och ett antal rättsliga processer i Arbetsdomstolen (AD). AD har accepterat att drogtester används i en rad olika sammanhang. Drogtestning har även varit uppe till behandling i Europadomstolen vid två tillfällen. I det ena fallet handlade det om drogtestning av personal där säkerhetsaspekterna betonades. I det andra fallet betonades arbetsgivarens strävan efter en drogfri miljö.

I båda fallen konstaterade domstolen att vid en avvägning mellan den drogtestade individens intressen och andra individers intressen vägde det senare tyngst. Enligt AD anses urinprov i sig innebära endast ett mindre ingrepp i den personliga integriteten². Enligt utredningen Drogtestning av totalförsvarspliktiga³ kan drogtester om de utförs på rätt sätt inte anses vara speciellt integritetskränkande. Sammanfattningsvis menar utredningen att:

• Säkerhet i samband med olycka väger tyngre än den enskildes integritet.
• Arbetsgivarens intresse av drogfri arbetsmiljö och andra personers rätt att slippa utsättas för faror väger tyngre än den enskildes integritet.
• Drogtester är endast ett mindre ingrepp i integriteten.

Bemötande och information
Hur provtagningen genomförs och erfarenhet av drogtestning har betydelse för hur de upplevs.
I en utvärdering av drogtestning inom försvarsmakten konstateras att kunskapsspridning om kvalitetssäkring och bemötandet från sjuksköterskor vid provtagning har stor betydelse för hur drogtestningen uppfattas³. Synen på drogtester och deras betydelse i skolan är också positivare i skolor där drogtester förekommer än i andra skolor vilket tyder på att de upplevs som mindre integritetskränkande av de som har erfarenhet av tester än de som inte har erfarenhet⁴.

Det är också av stor betydelse att elever och vårdnadshavare får information om varför skolan använder drogtestning, vilka regler som gäller, vilka rättigheter eleven har, hur testningen genomförs och vad som händer om provet är positivt.

[1] Se Narkotikaanalyser i urin, SWEDAC 2013, Narkotikatester av urin inom hälso- och sjukvården, Socialstyrelsen meddelandeblad, 2008 och Riktlinjer för tillförlitlig alkohol- och drogtestprocess, ALNA Sverige AB, 2012.
[2] AD 2001 nr 3, AD 1991 nr 45 och SOU 1996:63, s.165.
[3] Hermansson (2006).
[4] Lundin, Läkartidningen 41/2010.