Att prata med unga om berusning och drogeR

Droger och berusning är ett laddat ämne och för de flesta vuxna känns det svårt att prata om det på ett konstruktivt sätt. För vad är ett konstruktivt sätt? Hur tar man ett samtal med en ung person som man misstänker använder droger?

Amelie Andersson, är socionom, utbildare och författare. Har arbetat med ungdomar och missbruksproblematik sedan början av 1990-talet. Senaste åren har arbetet                                                 övergått mer till att handla om kunskapsspridning i narkotikafrågor till vuxna som                                               möter ungdomar. Har skrivit boken Cannabis: en olycklig kärlekshistoria.

Den 25:e maj 2020 kunde man ställa sina frågor till Amelie. Här följer ett urval av frågor och svar i chatten.

 

Fråga: Ibland hör man att det är bara de unga som röker (tobak) och dricker alkohol som testar cannabis. Vad tänker du om det?

Amelie: Statistiken säger att fler som röker också provar cannabis och att de som testar cannabis oftare är högkonsumenter av alkohol så något samband finns.
Jag tänker också att ett svar på längtan att få uppleva något härligt, spännande och roligt finns hos oss vuxna, att vi ska kunna erbjuda alternativ till att berusa sig på ett konstlat sätt och att vi ska kunna erbjuda ett lyssnande öra när någon mår dåligt och också kunna slussa de unga vidare när vår förmåga att vara till hjälp är begränsad.
 

Fråga: Har du några tankar om hur föräldrar ska prata med sina barn om narkotika? Finns inte risk att väcka den björn som sover?

Amelie: Eftersom alkohol är socialt accepterat i vårt samhälle är steget att prova cannabis något längre men för unga är det inte säkert att berusa sig via cannabis är värre än att berusa sig via alkohol. Unga i dag tycker det är mindre farligt med cannabis än vad de tyckte för 10 år sedan trots att cannabis har blivit starkare och att forskningen kan visa på att det är skadligare för den unga hjärnan än vad den har kunnat visa tidigare.

När vi kommer in på berusning, i detta fallet med narkotika, så kommer vi direkt in på stora livsfrågor eftersom narkotikabruk påverkar på så många nivåer. Jag tänker att det är intressant att ha ett samtal om existentiella frågor som kan innehålla vad ungdomen vill uppleva och vad föräldern vill uppleva. Att som förälder lyssna noggrant och välvilligt utan att direkt komma med pekpinnar eller veta bäst men ändå vara tydlig med sitt eget ställningstagande. Vara tydlig med att en som förälder vill skydda sitt barn, säga och visa att en som förälder vill finnas när det blir problem i livet, att hjälpa till att se konsekvenser av att använda narkotika och att välja bort det. Att ha lite kunskap om narkotika kan vara till hjälp och det kan en söka upp tillsammans med ungdomen.

Björnen, alltså ungdomen, är väckt på så sätt att hen vill uppleva livet! Utmaningen är hur föräldrar och andra vuxna kan prata om allt spännande, kreativt, roligt och njutbart som inte har med droger att göra. Vi ska uppmuntra och stötta de unga att VÅGA söka sig fram till det som känns bra för en i ens liv och finnas där när det kommer svårigheter och misslyckanden.

Innan vi vuxna har det här samtalet med ung är det god idé att ha tänkt till hur vi har roligt, kopplar av och njuter utan artificiella berusningsmedel och fundera ett varv kring varför vi dricker alkohol, om vi nu gör det.
 

Fråga: Vad gör jag om min man inte oroar sig för sitt barn, som jag som är hans bonusmamma tror börjat umgås i fel kretsar och kommit i kontakt med droger. Ska jag prata med barnet själv och strunta i pappans ignorans? Barnet är endast 14 år.

Amelie: Det låter som att din man av någon anledning stänger av att se det du ser. Har du pekat på alla konkreta tecken du ser? Jag tycker att du ska informera pappan om att du ska prata med barnet om han inte vill vara med och göra det. Då tar du ansvar för situationen. Hellre att gör försök än att inte göra det. Om du känner att något inte står rätt till så är det säkert så. Om det inte skulle vara narkotika inblandat så visar du iaf barnet att du ser något och att du bryr dig.
 

Fråga: Lyssnade på din medverkan i Narkopodden och tyckte att det var jätteintressant! Jag är ny på min tjänst som drogförebyggare och intar nu kunskap från både litteratur men även utifrån erfarenheter från de som arbetar med dessa frågor. Jag vill därför gärna fråga dig; vad du ha för tips på vad vi kan säga till föräldrar eller hur vi kan bistå föräldrar med verktyg och stöd för att förhindra att unga hamnar i situationer med droger.

Amelie: Den här är en väldigt omfattande och komplex fråga som inte enkelt låter sig besvaras i ett par meningar. Men om jag ändå ska ge mig på ett försök så säger jag att som vuxen vara intresserad och engagerad i ungdomens liv. Söka efter hur en kan vara delaktig, vara tillsammans, var det finns gemensamma beröringspunkter men också att prova intressera sig för ungdomens intressen och vad hen vill samtala om och göra. Undersöka hur en kan stötta sin ungdom i att vara den hen vill och göra det hen vill. Då är det troligare att ens barn vänder sig till en med svårigheter och problem. Välkomna sin ungdom att berätta om sina problem. Våga lyssna på känslor. Sök stöd i andra vuxna kring svårigheterna och möjligheterna i detta.

I ett större perspektiv handlar det om vilket samhälle vi skapar där bla social rättvisa och drogfria sätt att roa sig är ledord.
 

Fråga: Borde jag samtala med unga på samma sätt rörande droger som med alkohol baserat på mina erfarenheter? Eller borde jag ha ett annat förhållningssätt kring droger?

Amelie: Jag känner inte till dina erfarenheter och dina ställningstaganden men jag skulle säga att det finns både likheter och skillnader i hur vi kan prata med unga om droger och alkohol. Jag utgår dock från att den gemensamma utgångspunkten är att skydda unga och hjälpa dem att välja konstruktivt.

Här i Sverige är det vanligt att inte räkna in alkohol i begreppet droger. Alkohol har ju många likheter med narkotika som att det är ett rusmedel som ändrar ditt sinnestillstånd och din verklighetsuppfattning, att det kan vara beroendeframkallande samt att det är extra skadligt för unga personer. Stora skillnader är att alkohol är socialt accepterat och använt av de flesta vuxna i landet medan narkotika är förbjudet och bara använt av ett fåtal. En annan skillnad är att många vuxna inte känner sig så oroliga över tanken på att ens ungdom kommer att dricka alkohol men däremot mycket oroliga över tanken på att ens ungdom skulle prova narkotika.

Många unga som jag träffade i behandling undrade över vad som är den stora skillnaden mellan att berusa sig med det ena eller det andra. Det som brukar vara konstruktivt är att titta på var drog för sig och vilka konsekvenser de ger isf att jämföra droger (och då räknar jag alltså in alkohol där). 

Dock kan vi prata om berusning med droger generellt och som vuxen kan du initiera olika områden som du och den unge kan resonera kring (och ta reda på mer om) oavsett vilka som är dina egna erfarenheter; tex hur hjärnan, kroppen, måendet/känslorna, självförtroendet, självkänslan, inlärning och viktiga relationer påverkas, varför vi har åldersgräns och förbud - och inte förbud för alkohol, vem som vill att vi ska ta droger, hur droger visas och marknadsförs i kulturen och vilka risker en kan utsätta sig för under ruset.

Spännande att prata om är också vad som kan upplevas berusande utan att någon drog är inblandad.