Den 29:e maj 2020 kunde man ställa sina frågor till Per. Här följer ett urval av frågor och svar i chatten.

 

Fråga: Vad är den vanligaste orsaken till att skolan inte agerar trots att man misstänker att det finns mobbing och droger i skolan?

Per: Det är en svår fråga att svara på, men enligt min erfarenhet så kan det bero på att skolan är mer rädd om sitt rykte än om elevens. Det låter hårt men jag har själv upplev detta ett par gånger. Men den vanligaste orsaken är troligen att man upplever osäkerhet för hur man ska agera för att skolan inte har riktlinjer eller samsyn kring dessa frågor. Och, det är någonting som är oerhört viktigt, skolor kanske oroar sig för föräldrarnas reaktioner. Men de föräldrar jag talat med uttrycker samtliga att de vill ha information från skolan om deras barn är inblandade i mobbing och /eller droghantering.
 

Fråga: Vilket råd vill du ge lärare för att bättre se och uppmärksamma elever som är i riskzonen? 

Per: Först och främst genom att utbilda sig när det gäller tecken och symptom både synliga och subtila, samt att vara uppmärksamma på om en elevs beteende förändras "över en natt" så att säga. Även att tala med varandra om de ser att det sker förändringar på skolan mellan tex olika elevgrupper. Och viktigast av allt, att låta eleverna veta att de ser dem och finns där för dem.
 

Fråga: Som lärare kan man känna sig osäker på hur och när man ska agera. Vad tänker du om det? 

Per: Det har du helt rätt i, jag tror på samverkan på alla nivåer inom skolan och klara riktlinjer när det gäller vem man som lärare kan gå till om man känner osäkerhet eller oro inför en elev som man tror befinner sig i riskzon. Det är därför viktigt att det finns forum och möjligheter för skolpersonal att mötas och gemensamt prata om det som händer i skolan, det är även viktigt med samsyn kring dessa frågor i skolan värld enligt min mening.
 

Fråga: Om man är förälder och misstänker att ens barn håller på att hamna fel. Vad skulle du absolut inte göra och vad kan du tipsa om att göra?

Per: Jag skulle absolut inte anklaga eller gå på offensiven direkt, då kan det slå tillbaka och barnet sluter sig. Vad jag skulle göra är att prata med barnet och säga att jag är orolig och fråga om det är något som är fel. Det är även viktigt att vara vaken på signaler som tex att barnets bekantskapskrets plötsligt byts ut, att det försvinner värdesaker hemifrån osv. Kort sagt snabba förändringar som kommer fort och utan naturlig förklaring. I dessa tider kan det också vara bra att ha koll vad ens barn gör framför datorn.
 

Fråga: Är det inte mycket svårare i dag för skolor att hålla koll när både mobbing och droghandel pågår på nätet? Hur kan skolan bli bättre där?

Per: Jag tror på samverkan mellan föräldrar och skola. Hjälp fungerar olika hos olika individer, men i mitt fall hade jag en mor som var närvarande och lade märke till förändringar hos mig på ett personligt plan och ofta frågade hur jag mådde osv. Hon hade även en tät kontakt med skolan, även om det på den tiden inte funkade så bra med kontakt mellan skola och hem.

Självklart är det mycket svårt med det som sker i det fördolda på nätet, jag tycker att skolan kan bli bättre på att utbilda sin personal när det gäller mobbing och droghandel på nätet, det borde ju även vara en självklarhet att mobiler inte får användas i lektionssalar. Det som även är viktigt är att vara observant på barnens beteende i skolan, tex om en i normala fall glad och utåtriktad elev tystnar och drar sig undan.